Rolf-Göran Bengtsson

Med ett silver i OS 2008 individuellt och guld i EM 2011 individuellt visade han hur bra han är, jag snackar såklart om Rolf-Göran Bengtsson. Den störste inom svensk ridsport.

Den 2 juni 1962 föddes Rolf-Göran och bor numera i Breitenburg, Tyskland, och Södra Sandby
OS 2012 i London var han fanbärare för Sverige.  

Meriter:

OS

2008: Silver individuellt och 6:a i lag

2004: Silver i lag och 5:a individuellt

1996: 10:a i lag och 47:a individuellt

VM

2010: 6:a individuellt

1994: 11:a i lag, 17:e individuellt

EM

2011: Guld individuellt

2007: 5:a individuellt

2001: Silver i lag, brons individuellt

1999: 6:a i lag, 29:e individuellt

1995: 7:a i lag, 15:e individuellt 

Det var på gården strax utanför Södra Sandby som karriären startade med shettisstoet Belladonna och en dröm att bli lika bra som pappa Sven-Erik, mot eliten och några tuffa år hos den stenhårde hästhandlaren Jan Toops. Hårda tider och villkor, men också år som formade den lite blyge Rolf–Göran.

Idag är det lite annorlunda. Tillsammans med dansken Bo Kristoffersen driver han ett eget tävlings- och handelsstall i tyska Breitenburg. Topphästarna kommer från tyska Holsteiner Verband, men allra mest från Mexiko och Monterrey och Alfonso Romos uppfödningar.

Där kan Rolf–Göran Bengtsson plocka till sig det han vill i uppfödningsväg - eller nästan.
– Ett givande samarbete och det fungerar bra.

Trots att han är den store idolen i Globen, har tiotusentals ridsportfans som följer varje galoppsprång är han i princip en okänd kändis. Hans framgångar syns möjligen i TV–rutan och då döljs halva hans ansikte av hjälmen. Hemma i Sverige är han bara i princip tre gånger om året; Falsterbo, Göteborg och Stockholm. Vid något sällsynt tillfälle kan han också hålla någon clinic (offentlig träning där han från hästen berättar vad han gör).
– Visst saknar jag Sverige ibland, men så länge jag har så här bra hästar att rida går det utanpå allt annat.

Det där med att inte bli igenkänd stör honom inte, tvärt om.
– Det är rätt skönt att kunna gå lugnt. Men visst händer det att folk känner igen mig, men oftast kommer de fram och frågor om jag är jag. Jag blir nog aldrig lika känd som till exempel Malin [Baryard–Johnsson‘].